Ja nu har de varit en sån där lång paus igen men de har sin förklaring. Efter förra veckans roadtrip till Gillette som var en tuff helg för oss vi spelade verkligen dåligt och förlorade första matchen på straffar. Det är inget man vill göra då Gillette är det andra laget i serien från Wyoming så det ligger en hel del prestige i den helgen. Andra matchen vinner vi med udda målet utan att imponera. Söndagen var de jakt som vanligt men efter 45 min hittade vi ett lik... så det slutade med att hjälpa polisen med att guida alla personer till platsen. Han hade tagit självmord.

Nog om detta. Veckan som varit har varit tuff, mycket hårda och långa träningar vilket vi behövde efter helgens dåliga resultat. Så 3 hårda gympass på morgontid där efter 4 långa ispass hann jag med innan bussen till Helena gick. En gammal gruvstad i Montana som ser ut som alla andra städer eller ja stad och stad ort iallafall. Beskrivning till staden finns i det förra inlägget. Hur som helst Helena är inget lag som är titel kandidater om vi säger så, första matchen slutade 4-2 till oss vilket var i underkant då vi alltså sköt 74 skott på hela matchen, det är fler skott än vad det svenska försvaret övnings skjuter på en vecka. Efter matchen gick vi ut och åt på en sportbar och snacka lite innan vi gick tillbaka till hotellet för en god natts sömn.

Matchen igår bjöd vi upp till skönspel och ledde med 5-0 efter första perioden. Hade vi velat hade vi kunnat tagit över Jerry Williams krogshow med det spelet och ingen hade blivit besviken. Fast i slutet fick jag en crosschecking i ansiktet och fick känna hur det är en vanlig lördagskväll i Särna. Efter nån undersökning så var tänderna hela men däremot sprack läppen både uppe och nere samt att faktumet växte fram att jag såg ut som Anna Anka med den fläskläppen som växte fram. Matchen slutade 9-1 till oss tror jag och det vart fullpott denna helg och när vi kom hem kändes de rätt skönt. Fick göra mål, vinna två matcher, äta hotellfrukost och sett USAs tråkigaste delstat igen.

Vart även i chock då min gamla rumskamrat som åkte hem för hans knä inte höll spelade med ett annat lag i helgen? För att vara ärlig så gräver han sin egen grav med det knäet, hoppas han inser det själv. Jag är kvar i samma värdfamilj men känner väll att jag har fått nog av den i skrivande stund. Så ett byte kommer framöver vilket känns bra då jag kommer närmare alla i laget och stan, man känner sig Persbrandt i Kumla bunkern utan att ha bil där jag bor just nu.

Nu får det räcka för idag, jag lovar att skriva nästa vecka för då har de hänt massa roliga saker kan jag lova.

Ha det gott // Anders byråkrat sonen

??

Efter klagomål från olika håll har festkommittén beslutat att forsatta bedriva ointressanta skrifter.

Förra veckan orkade jag inte skriva nått inlägg, vi kom hem 5 på morgonen och var utelåsta samt att det verkade vara svårare att komma in i huset än att komma ut från Norrtälje anstalten. Men efter mycket om och men va vi inne. Vi var i Great Falls, Montana förra helgen och spelade lite ishockey. Med sina cirkus 60 000 invånare bildar den kanske Montanas mest uddlösa stad. Ett evigt långt fällt med med några hus härodär utan någon direkt kärna. Ska även varit i Great Falls som någon loj o dan jänkare ska ha sett ufon någon gång på 50 talet, om jag tror på de? Inte ett dugg!

Vi bodde på ett bra hotell 5 minuter från hallen, eller ja hall och hall, det fanns iallafall is och spela på. Nog för att jag har varit i många slitna hallar i mina dagar men denna tar ändå priset! Ett plåtskjul där färgen börjar släppa på utsidan och insidan liknade något som någon från Estetprogrammet hade gjort efter ha fått känning på bultdunken under St Mikaels årliga studentvecka. Nåväl matcherna då jodå de gick vägen tillslut, båda dagarna vi låg under med 2 mål inför sista perioden. Men när slutsignalen skanderas efter båda matcherna och vi gått ut ur Ladugården med två vinster kändes de rätt bra. Great Falls är nämligen dom vi tampas med om att vinna serien. Min insatts då, det kändes väldigt bra och jag hade mycket istid samt lyckades göra någon poäng framåt. Något att notera var även att när Hemmalaget gjorde mål satt det en gigantisk högtalare ovanför vårt bås. Som gjorde ett sånt ljud att jag trodde att pacemakern var nära första gången dom gjorde mål. Och efter den 7 timmar långa bussresan hem var söndag till för att går i triangel mellan sängen köket och badkaret.

Veckan som varit har sett sig ganska lik ut. Vi var hemma hos Coach en kväll och kollade Amerikansk fotboll och spelade lite pingis. Annars har det varit träningar för fullt och man lär sig verkligen att ta hand om sig själv här, dricker man inte vatten hela tiden är det stor risk för höjdsjuka. En eftermiddag åkte vi till Smiths Mansion, en av USAs största turistattraktioner som ligger 20 minuter bort. Det är ett udda hus som byggdes av en rik knös på 1870 talet som inte går att beskriva hur det ser ut. Därför skickar jag med en bild på schabraket. Det sägs att allt virke har han sågat ner i skogen och själv gjort till plankor, där efter byggt allt på egen hand. Något som skulle få självaste Penta (Fd ägare av Venjanssågen) att imponeras.

Helgens matcher behöver jag knappt nämna. Helena gästade oss och matcherna slutade 12-3,7-0 vilket innebar att vi har nu 8 raka vinster och det är lätt att vara hockeyspelare just nu. Alltid kul efter matcherna och stanna kvar och prata med lite folk efter matcherna. Många svensk ättlingar som har frågor och ibland önskar jag att Leif Mörkfors var här och hjälpte mig.

Igår fick jag även reda på att han jag bor med som även är min privatchaufför ska flytta hem då hans knä inte håller för spel. Så om jag blir kvar hos den här familjen eller om jag hamnar hos en ny ska jag låta vara osagt. Känner mig som en tunna med kärnkraft avfall som skickas ingen vill ta emot. Nejdå skämt å sido så känner jag nästa alla familjer som jag kan hamna hos och det blir bra hur det än blir. Men en mer udda familj än den här går inte att få. Mina två billet brothers är väll lite annorlunda än vad jag är van vid. En är 19 och jobbar på någon stenindustri och den andra är 14. 19 åringen är hemma någon dag i veckan och då är det öppna spjäll. Bröderna i mellan slåss, gråter, smäller dörrar, kastar saker och det är liv i luckan. Jag vaknade halv 7 en morgon av att 14 åringen utbrister till sin bror "you fu"kin faggot" Och smäller igen dörren. Är väll det konstigaste uppvaknandet sedan min far på lördagsmornarna klampade in halv 9 för att se om jag var vaken samt lämna dagens industri vid 15 års ålder. Men jag det går ingen nöd på mig, det visar att dom är sig själva även fast jag bor här.

Nåväl nu är det slut på det roliga. Jag har även ett amerikanskt nummer numera så det går ej att ringa mig, så Facebook, WhatsApp eller Skype är väll enklast att nå mig om ni vill ha svar på livets gåta. Annars får ni använda er av enigma koder.

"Carl Oskar jag tyar inte mer" // Anders

Smiths mansion

Var även en demonstration förra veckan mot abort, så här stod folk längs hela huvudgatan.