Nehe jaha. Efter mycket tjat och frågor så lär man ta en smäll för laget och knopa ihop några rader. En del har väll hänt sedan jag sist uttryckte min skepsis mot Montana.

Jag kan gladeligen meddela att jag har bytt värdfamilj, ÄNTLIGEN. Men familjen jag bodde hos vägrade låta mig byta boende så det hela slutade med att dom fick ta upp det på ett styrelsemöte. Efter det så vägrade mamman fortfarande släppa mig så jag fick tillslut fråga min tränare om familjen jag skulle flytta in hos var redo att ta emot mig. När det väl var klart åkte jag bara hem kasta ihop mina saker och lämnade. Så här några veckor senare trivs jag hur bra som helst i min nya familj. Dom har 1 gemensamt barn och 3 som är där lite till o från. Den yngsta är 8 och den äldsta är 24a. Det är väldigt roligt då det alltid händer något hemma och man har sällan tråkigt. Han jag bor med har jag även varit bra kompis med länge så att gå från att va fast mitt ute i ingenstans med en 13 åring som inte ens vill titta på en så blev allt plötsligt mycket bättre. Julen ska även spenderas med min värdfamilj o deras släkt vilket ska bli roligt ( tack till advokaterna Bergh&Staaf KB för sponsring med flygbiljetten, den bästa huvudkudden är ett rent samvete. Näst bästa en bra advokat) nog med reklam.

Hockeyn gick bra tills jag fick ett riktigt yxhugg över armbågen som Penta hade fått gåshud av som slutade med en svullnad utöver det vanliga. Jag missade en vecka pga av det och det tog cirkus 2 veckor innan armbågen var helt bra igen. Under den tiden torskade vi även vår första match. En mycket medioker insats som slutade i förlust, det var långa timmar hem i bussen från Bozeman i Montana inte varit så tom sedan SVT slutade sända Svensson Svensson och det var tungt att gå till träningen på måndag. Men helgen efter tog vi två nya segrar och det var skönt att vara tillbaka på isen. Igår läs lördag den 10de december 2016 Malin o Malena hade namnsdag så grattis till er, gjorde jag mitt andra mål för säsongen. Hade jag gjort det första målet i matchen som förövrigt vanns med 14-0 så hade det haglat in gossedjur på isen. Jag var iallafall inne på isen när det började hagla. Alla skänktes till välgörande ändamål vilket känns bra, en speciell känsla. Har inte upplevt den sedan Hofors borta, fast då var det ölflaskor istället för gossedjur. Kort och gott kan man sammanfatta den första halvan av säsongen som bra. 21 vinster en förlust samt en förlust på straffar, men jag känner mig lika segervis som Thomas Quick, och det säger en del.

Nog med hockey. Vi har varit och visat upp oss på en del event sedan vi hördes av senast. Vi hade en helkväll på Wendys hamburgerkedjan vilket var underligt. Jag stod inne i köket i en timme och berättade om att min moster hade kossor hemma och många hade förundrade ansiktsuttryck, antingen var det för jag hade mina Julbyxor på mig eller för att dom inte visste att Sverige hade nötkreatur, det låter jag vara osagt. Resterande tiden stod jag ute på parkeringen och sålde lotter. En lott lyckades jag sälja vilket var 8a gånger färre än dom gångerna jag fick höra "I Dont want your tickets swede" men men jag fick iallafall en glass efteråt så det var inte helt värdelöst. Vi har även varit på någon slags lokal för gamla krigsveteraner och ätit frukost med gubbarna. Det var många historier man tappade hakan till men samtidigt väldigt intressant och det kändes som att nöjet var på deras sida. Vintern har även kommit och det börjar bli riktigt kallt. Upp mot -30 på nätterna och mellan -15 o 20 på dagarna, en dag var jag ute o gick och fick den där utvandrarna feelingen när Karl Oskar stoppar in ungen i den ny nerhuggna kossan. Men tyvärr hade jag varken ko eller barn med mig, så det blev att frysa hela vägen hem. Så det väntas en kall vinter framöver, tur jag lämnade lovikan-vantarna hemma.

I skrivande stund sitter jag bussen igenom. North Dakota. Vi ska till Minnesota och spela 3 matcher mot lag från andra divisioner i helgen, vilket ska bli kul. Resan börjar bra då vi stannade på en mack som hade en enarmadbandit ståendes som jag jag lurade på 10 dollar efter ha satsat en quarter, så nu kan inget gå fel. Vi ska träna 2 dagar innan vi åker 45 minuter utanför Minneapolis till en anläggning med 8 rinkar under samma tak och HELA ligan är där, cirkus 50 lag kommer vara på plats. Ska även bli kul att träffa lite svenskar som finns i andra klubbar och få ljuga lite om att det var bättre för och hur dyrt det har blivit i Schweiz. Kan även hinnas med någon dag på mall of America, vem vet kanske även en busstur för att se lite kyrkogårdar, ni som förstår. Förstår.

Summasumarum har jag det bra, jag lever och frodas varje dag samt trivs med vardagen. Så ni som setat hemma på sofflocket och varit oroliga för mig kan andas ut, än så länge har jag överlevt och det kommer nog krävas mycket till om jag ska stryka med.

Innan jag säger hejdå vill jag ge en guldstjärna till min moster och bilden när hon dricker jäger i Alperna, jag känner få som kan både vara barnvakt SAMT dricka jäger så tack för det. Det gjorde hela min vecka!!!

Ha det bra och hälsa hem

#Chrillevaroskyldig

Mycket av livet spenderas i den rullande vestibul

Inside Wendys

Ja nu har de varit en sån där lång paus igen men de har sin förklaring. Efter förra veckans roadtrip till Gillette som var en tuff helg för oss vi spelade verkligen dåligt och förlorade första matchen på straffar. Det är inget man vill göra då Gillette är det andra laget i serien från Wyoming så det ligger en hel del prestige i den helgen. Andra matchen vinner vi med udda målet utan att imponera. Söndagen var de jakt som vanligt men efter 45 min hittade vi ett lik... så det slutade med att hjälpa polisen med att guida alla personer till platsen. Han hade tagit självmord.

Nog om detta. Veckan som varit har varit tuff, mycket hårda och långa träningar vilket vi behövde efter helgens dåliga resultat. Så 3 hårda gympass på morgontid där efter 4 långa ispass hann jag med innan bussen till Helena gick. En gammal gruvstad i Montana som ser ut som alla andra städer eller ja stad och stad ort iallafall. Beskrivning till staden finns i det förra inlägget. Hur som helst Helena är inget lag som är titel kandidater om vi säger så, första matchen slutade 4-2 till oss vilket var i underkant då vi alltså sköt 74 skott på hela matchen, det är fler skott än vad det svenska försvaret övnings skjuter på en vecka. Efter matchen gick vi ut och åt på en sportbar och snacka lite innan vi gick tillbaka till hotellet för en god natts sömn.

Matchen igår bjöd vi upp till skönspel och ledde med 5-0 efter första perioden. Hade vi velat hade vi kunnat tagit över Jerry Williams krogshow med det spelet och ingen hade blivit besviken. Fast i slutet fick jag en crosschecking i ansiktet och fick känna hur det är en vanlig lördagskväll i Särna. Efter nån undersökning så var tänderna hela men däremot sprack läppen både uppe och nere samt att faktumet växte fram att jag såg ut som Anna Anka med den fläskläppen som växte fram. Matchen slutade 9-1 till oss tror jag och det vart fullpott denna helg och när vi kom hem kändes de rätt skönt. Fick göra mål, vinna två matcher, äta hotellfrukost och sett USAs tråkigaste delstat igen.

Vart även i chock då min gamla rumskamrat som åkte hem för hans knä inte höll spelade med ett annat lag i helgen? För att vara ärlig så gräver han sin egen grav med det knäet, hoppas han inser det själv. Jag är kvar i samma värdfamilj men känner väll att jag har fått nog av den i skrivande stund. Så ett byte kommer framöver vilket känns bra då jag kommer närmare alla i laget och stan, man känner sig Persbrandt i Kumla bunkern utan att ha bil där jag bor just nu.

Nu får det räcka för idag, jag lovar att skriva nästa vecka för då har de hänt massa roliga saker kan jag lova.

Ha det gott // Anders byråkrat sonen

??

Efter klagomål från olika håll har festkommittén beslutat att forsatta bedriva ointressanta skrifter.

Förra veckan orkade jag inte skriva nått inlägg, vi kom hem 5 på morgonen och var utelåsta samt att det verkade vara svårare att komma in i huset än att komma ut från Norrtälje anstalten. Men efter mycket om och men va vi inne. Vi var i Great Falls, Montana förra helgen och spelade lite ishockey. Med sina cirkus 60 000 invånare bildar den kanske Montanas mest uddlösa stad. Ett evigt långt fällt med med några hus härodär utan någon direkt kärna. Ska även varit i Great Falls som någon loj o dan jänkare ska ha sett ufon någon gång på 50 talet, om jag tror på de? Inte ett dugg!

Vi bodde på ett bra hotell 5 minuter från hallen, eller ja hall och hall, det fanns iallafall is och spela på. Nog för att jag har varit i många slitna hallar i mina dagar men denna tar ändå priset! Ett plåtskjul där färgen börjar släppa på utsidan och insidan liknade något som någon från Estetprogrammet hade gjort efter ha fått känning på bultdunken under St Mikaels årliga studentvecka. Nåväl matcherna då jodå de gick vägen tillslut, båda dagarna vi låg under med 2 mål inför sista perioden. Men när slutsignalen skanderas efter båda matcherna och vi gått ut ur Ladugården med två vinster kändes de rätt bra. Great Falls är nämligen dom vi tampas med om att vinna serien. Min insatts då, det kändes väldigt bra och jag hade mycket istid samt lyckades göra någon poäng framåt. Något att notera var även att när Hemmalaget gjorde mål satt det en gigantisk högtalare ovanför vårt bås. Som gjorde ett sånt ljud att jag trodde att pacemakern var nära första gången dom gjorde mål. Och efter den 7 timmar långa bussresan hem var söndag till för att går i triangel mellan sängen köket och badkaret.

Veckan som varit har sett sig ganska lik ut. Vi var hemma hos Coach en kväll och kollade Amerikansk fotboll och spelade lite pingis. Annars har det varit träningar för fullt och man lär sig verkligen att ta hand om sig själv här, dricker man inte vatten hela tiden är det stor risk för höjdsjuka. En eftermiddag åkte vi till Smiths Mansion, en av USAs största turistattraktioner som ligger 20 minuter bort. Det är ett udda hus som byggdes av en rik knös på 1870 talet som inte går att beskriva hur det ser ut. Därför skickar jag med en bild på schabraket. Det sägs att allt virke har han sågat ner i skogen och själv gjort till plankor, där efter byggt allt på egen hand. Något som skulle få självaste Penta (Fd ägare av Venjanssågen) att imponeras.

Helgens matcher behöver jag knappt nämna. Helena gästade oss och matcherna slutade 12-3,7-0 vilket innebar att vi har nu 8 raka vinster och det är lätt att vara hockeyspelare just nu. Alltid kul efter matcherna och stanna kvar och prata med lite folk efter matcherna. Många svensk ättlingar som har frågor och ibland önskar jag att Leif Mörkfors var här och hjälpte mig.

Igår fick jag även reda på att han jag bor med som även är min privatchaufför ska flytta hem då hans knä inte håller för spel. Så om jag blir kvar hos den här familjen eller om jag hamnar hos en ny ska jag låta vara osagt. Känner mig som en tunna med kärnkraft avfall som skickas ingen vill ta emot. Nejdå skämt å sido så känner jag nästa alla familjer som jag kan hamna hos och det blir bra hur det än blir. Men en mer udda familj än den här går inte att få. Mina två billet brothers är väll lite annorlunda än vad jag är van vid. En är 19 och jobbar på någon stenindustri och den andra är 14. 19 åringen är hemma någon dag i veckan och då är det öppna spjäll. Bröderna i mellan slåss, gråter, smäller dörrar, kastar saker och det är liv i luckan. Jag vaknade halv 7 en morgon av att 14 åringen utbrister till sin bror "you fu"kin faggot" Och smäller igen dörren. Är väll det konstigaste uppvaknandet sedan min far på lördagsmornarna klampade in halv 9 för att se om jag var vaken samt lämna dagens industri vid 15 års ålder. Men jag det går ingen nöd på mig, det visar att dom är sig själva även fast jag bor här.

Nåväl nu är det slut på det roliga. Jag har även ett amerikanskt nummer numera så det går ej att ringa mig, så Facebook, WhatsApp eller Skype är väll enklast att nå mig om ni vill ha svar på livets gåta. Annars får ni använda er av enigma koder.

"Carl Oskar jag tyar inte mer" // Anders

Smiths mansion

Var även en demonstration förra veckan mot abort, så här stod folk längs hela huvudgatan.

Åter en vecka till handlingarna i dom amerikanska bergen. Hösten börjar komma och i slutet av veckan bjöds det på Göteborgsväder med regn och någon plus grad.

Matcherna i helgen vart inte riktigt vad jag tänkt mig. Missoula från Montana stod för motståndet både fredag och lördag, men jag fick nöja mig med att titta på. I torsdags på träningen kom den käre Spanjoren Pablo in glidandes under en övning och missade mål. Okej tänker ni, aj tänker jag. För bredvid målet stog en svensk kille, hyfsat lång med början på en skäggväxt, redo att ta en retur. Men icke, det slutade med en svullen vad och vila hela helgen. Till er som är lika oroliga över detta som min pappa är så var det bara en säkerhets åtgärd. Då det är tidig seriefinal nästa helg och jag samt 2 till med lite halv skavanker vilades. Självklart tråkigt och titta på men med tanken på att det är 41 matcher kvar så finns det ingen anledning till panik.

Hursomhelst vi vann iallafall båda matcherna och har nu 4 raka vinster vilket alltid är skönt.

Matcherna överlag är väldigt roliga och spela i detta förenade land. I vår stad är vi det enda aktiva laget vintertid vilket gör att intresset är väldigt stort. Inne i stan får man alltid stanna och snacka med någon som undrar om säsongen blir bra och många är glada över att det äntligen är igång. Arenan då, inte alls stor men vi har haft cirka 250 fanatiker på matcherna vilket hörs när man spelar. Likt VM i alpint, Schladming -82 är ljudnivån väldigt hög och det används ex antal kobjelror som gör det enligt mig ganska unikt och viljan att Kämpa lite extra infinner sig varje gång jag går ut till match och gör sig redo för att lyssna till "Stars and Stripes"

Om några veckor fram över blir det lite mera hatmöten mot Helena som är en rivalitet orterna imellan, då väntas det bli omkring 997 amerikaner samt en svensk, en spanjor och en belgare till hallen. Vilket skulle få min Kusin Sofia (Moras enda kvinnliga brandman) att få krupp då jag inte tror att det finns tillräckligt med brandutgångar för den publiksiffran. Tanken slår en, med mindre bestämmelser och blanketter skulle publiken i Sverige kunna få en helt annan upplevelse omkring matcher även på lägre nivåer. Man kan gå på matcherna som alltid spelas på helger, ta en kall öl, äta mat med familjen samt se hockey från läktaren som är uppvärmd med infravärme. Efter matchen är det fritt fram ner i katakomberna för publiken och snacka med alla spelare och många barn väntar utanför och ska ta bilder. Noterbart är även att det inte är familjer som är och hejar med tanke på att det är endas 2 spelare som är från hela delstaten annars är det fans som vill se stadens stolthet spela. Närheten till spelet,laget ja allt gör det hela helt annorlunda från Sverige.

Föreningen då?
Väldigt genuin klubb som jobbar med små medel. Vi har en GM (General manager) som gör verkligen allt och står för all administration runt klubben. Det är 2 tränare även dom är heltids anställda som utöver tränaryrket bokar allt inför roadtrips vi åker på med boende mat osv. Tyvärr finns det inget svar på Plingis i klubben. Alltså en materialare som tvättar kläder, slipar skridskor, beställer klubbor och är lite mysfarbror i omkl rummet. Det är bördor som tränarna även gör. Sammanlagt i hela klubben är det 4 anställda. Resterande sköts idiellt av värdfamiljerna och några hardcore supportar. Väldigt häftigt och se en så relativt stor klubb skötas av en så liten skala människor som verkligen lägger ner hela sin själ i klubben.

Nu vart det kanske ett "tråkigt inlägg" för att komma från mig. Men ibland måste man även ha tråkigt fick jag lära mig som liten parvel med överskottenergi.

Med varma hälsingar Anders

Spola kröken

Under nationalsången, alla vända mot den Amerikanska flaggan, vilket görs innan varje match.

Jaha?
Det var den veckan för skattebetalarna som min far hade sagt.
En vecka sedan sist och livet är sig ganska likt. Vi tränade bra och fick även börja gymma vilket var skönt då det var väldigt längesen jag gymmade.

I fredags var det äntligen dags för vår första match för iår då vi gästade Billings Bulls. Billings som är den största staden i delstaten Montana som är en bussresa bort på 2 timmar. Med sina cirkus 100 000 homo sapiens liknar det egentligen vilken valfri industriort i Värmland som helst. En speciell bortamatch där ett psykhem som ligger bredvid går in gratis på matcherna vilket gjorde att under ett tillfälle var några av dom även påväg in på isen. Ni kan va lugna allt stoppades och matchen återgick till det vanliga, vi dominerade alltså. Vi vann med 7-4 vilket inte speglade matchen och under vissa stunder var Billings nära att ansöka om uppehållstillstånd i våran zon. Då det var mer sällsynt med ett skott på vårat mål än min syster på en Siljanchark utförsäljning.

I lördags var det dags igen att möta tjurarna från Billings men den här gången i vår hemmaarena Victor J.Riley arena. Det var familjens dag så vi var där extra tidigt och snackade med lite barn, tog några kort och försökte hålla kostymerna rena från sockervadd och dylikt. Matchen finns det inte så mycket och säga om. Vi vann med 11-1 och jag öppnade målskyttet i början av första perioden, där efter kom det berömda raset. Dom sista 2 perioderna var lika underhållande som säsong 4 av Rederiet och det var inte jätte inspirerande att gå till sista perioden, men men. Jag är nöjd med mitt spel båda dagarna då det var bra erfarenheter och även skönt att få två matcher i benen. Vi är topprankade i hela ligan iår och vi har siktet inställt på att spela hem alltihop, nästan även Gotlands dansbandsvecka.

Idag(läs söndag) flyttade även Pablo spanjoren som har bott här i två veckor, vilket var lite skönt måste jag medge. Då jag hjälpt honom med allt! Och då menar jag nästan allt med hjälp av teckenspråk spanska glosor och ytterst lite engelska då han bara kan några ord. Jag känner med den här ansvarsbörda under dessa veckor kan jag nu flytta hem, bli 3 barns far, köpa villa i en förort samt ansöka om ränteavdrag.

Nu ska jag sova och lovar att nästa gång jag skriver ska jag berätta mer om familjen, kulturen och livet här. Ska även försöka marknadsföra min mors projektarbete "flytta till Venjan" i veckan.

Allt gott/// Anders

Vi reser med klass

Vår hemmaborg, här tas inte många poäng.

Dååååååå tog jag tillfället i akt och fixade en blogg så ni där hemma vet vad en ung man gör under sin tid i Amerikas inland.

Jag har varit här i snart 3 veckor och börjar komma in i det amerikanska livet. Som att man alltid äter med enbart en gaffel. Det var tuffa dagar i början, jetlag och höghöjd. Jag bor i staden som heter Cody som ligger på 1500 höjd. Bara en jogg på 40 min var riktigt jobbigt men efter en vecka började faktiskt lungorna samarbeta med mig.

Jag har även hunnit byta värdfamilj under tiden. Jag vart avsläppt i en Trailerpark hos en ensamstående mamma vilket inte var riktigt vad jag hade förväntat mig. För att tala klarspråk var det rätt sunkigt och inte särskilt fräscht. Men jag tänkte inte mer på de och eftersom mina föräldrar alltid säger "hur kan du ha det sådär stökigt" så rullade allting på väldigt bra. 3 dagar senare kom coachen och bad om ursäkt och sa att jag skulle få ett nytt boende. Så nu bor jag en liten bit utanför Cody där jag och en till från laget delar en källare hos en familj.

Dom 2 veckorna med laget har varit jobbiga men roliga. Första veckan var det Wassberg träning. Borra ner huvudet, vara smått grinig och bara köra. 2 timmar isträning med bara skridskoåkning där efter 1 timme fys utomhus i 30 graders värme var så som dagarna såg ut. Veckan kallades "hellweek" vilket jag tyckte stämde in bra. Den här veckan har vi börjat lite mer med spelövningar och haft teambuilding.

I onsdags hajkade vi upp för heart mountain som tar 5 timmar upp och ner, högsta punkten är en klippa med jätte utsikt över staden och hela dalen och ligger på 2400 meters höjd. För att ta sig upp är det små branta serpentin stigar där man gick på led upp och ner, många gånger var det stup på en sidan så man fick känna att man levde. Till och med en "innesittarkille" som jag uppskattade det.

Fredagen bjöd på en dagstur till Yellowstone Nationalpark som ligger en timmes bussfärd här ifrån. Allt ifrån vattenfall och gejsrar, fantastiska vyer över varma källor och deras egna Grand Canyon. Sammanlagt var det ett hockeylag och 2000 asiater i parken den dagen. Ser ni mig på Google med ett gäng japaner framför ett vattenfall iklädd pannband och turkosa badshorts så bli inte förvånade!!!!!

Nu laddar jag inför nästa vecka med träningar och matcher. Jag kanske även har tid att privatspana lite åt Palmegruppen, vi får se.
Ha det fint /Anders

Yellowstone nationalpark